MáƒÂ¤rk Hur VáƒÂ¥r Skugga

Má¤rk, hur vá¥r skugga, má¤rk, Movitz mon frá¨re!
inom ett má¶rker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, den dá¤r,
byts till grus och klutar.
Vinkar Karon frá¥n sin brusande á¤lv
och tre gá¥nger se'n dá¶dgrá¤varen sjá¤lv,
mer du din druva ej kryster.
Dá¤rfá¶re, Movitz, kom, hjá¤lp mig och vá¤lv
gravsten á¶ver vá¥r syster.

Lillklockan klá¤mtar till storklockans dá¶n
lá¶vad stá¥r kantorn i porten
och vid de skrá¥lande gossarnas bá¶n
helgar denna orten.
Vá¤gen opp till templets griftprydda stad
trampas mellan rosors gulnade blad,
multnade plankor och bá¥rar,
till dess den lá¥nga och svartklá¤dda rad
djupt sig bugar med tá¥rar.

Sᥠgick till vila, frá¥n slagsmá¥l och bal,
grá¤lmakar Lá¶fberg, din maka
dá¤r dit á¥t grá¤set, lá¥nghalsig och smal
du á¤n glor tillbaka.
Hon frá¥n Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag
vem skall nu flaskan befalla.
Torstig var hon och torstig á¤r jag
vi á¤r torstiga alla.